Grey's Anatomy säsong 1-4

Nu blir det ett blogginlägg här för omväxlings skull! Jag håller på med det massiva projektet att kolla igenom alla säsonger av Grey's Anatomy. De är inne på sin sjuttonde säsong nu, så alltså 16 hela (långa) säsonger plus några avsnitt till. Som ni säkert kan gissa från titeln har jag nu sett klart de fyra första. 
 
Jag började skriva det här inlägget på instagram men bestämde mig rätt snabbt för att jag behövde låna bloggen för att få ihop det ordentligt. Blev frustrerad över att det jag ville få med inte fick plats. Jag tycker och tänker för mycket helt enkelt, ok?
 
Så här har jag sammanfattat vad jag tyckt om (och inte) med de första fyra säsongerna: 
 
VARNING FÖR SPOILERS! 
 
 
Vill först bara inleda och säga att det är så kul att titta igenom avsnitten igen. Förutom säsong 1 och 2 som jag faktiskt såg om en gång (för länge sen) så har jag inte sett de andra säsongerna sen de sändes. För 15 år sen!? Det är ju galet. Jag älskar att jag kan se karaktärer och händelser med andra ögon och att jag minns många saker, fast ändå glömt så mycket att det är kul att upptäcka det på nytt. 
 
SÄSONG 1
 
+ Allt är nytt och fräscht, alla är riktiga babies. På ett gulligt sätt. 
+ Det är ett ikoniskt ögonblick när Addison dyker upp i slutet av säsongen. 
+ Grey's i särklass kortaste säsong (9 avsnitt) så det är händer mycket på kort tid. 
 
- Även om det redan är bra så känns det att de inte riktigt blivit varma i kläderna ännu. Men snart! 
 
SÄSONG 2
 
+ Bara älskar a l l t. 
+ Angsty Meredith/Derek när de faktiskt hade en anledning att vara isär. Så bra längt och kemi där. 
+ Säsongsavslutningen med aaaallt de fick in där. Nu började de visa varför det skulle bli otroligt svårt för någon annan läkarserie att komma i närheten av dem. 
+ Helt oförglömligt ögonblick när Izzie klipper av slangen och Burke blir skjuten och det slutar där. Rysningar alltså. 
+ Izzie är sjukt bra i den här säsongen. Fantastiska scener OCH skådespeleri. Chasing Cars.....episkt. 
+ Ska inte säga att jag började gilla Bailey här för jag gillade henne från start men Bailey måste nämnas för hon är alltid bäst. 
 
- Det är lite svårt att komma på sämst men typ Thanksgiving-avsnittet med George och hans bröder. Delarna i huset med Burke, Cristina och Izzie är kul. Resten = not so much. 
- Jag är ett stort Denny-fan men i efterhand kan jag se att det kanske gick lite fort. 
 
SÄSONG 3
 
+ McSteamy!!! Alltså så många karaktärer man inte visste då hur mycket man skulle älska. Skrattar fortfarande åt hans "right now"-plan. 
+ Karev blir mycket mer av den Karev man känner honom som idag. Men det är en långsam process och det är det som är så fint att se när man tittar på allt på raken. Hans utveckling är en av seriens allra bästa. Älskar hur Addison får honom att börja gilla bebisar och gyn. 
+ Addison. Tycker hon är en av stjärnorna. Sörjer nästan lite att hon gick till Private Practice, även om jag tittade på och tyckte om den serien när den gick. Önskar hon kunde gjort både. 
+ Jag tycker att Cristina och Burke var ett av de allra bästa paren. Det är lite svårt tycker jag nu när man vet om all backstage-drama och varför han lämnade serien. Men försöker separera skådespelaren från karaktären och då gillar jag verkligen Burke. Jag önskar att personen som spelade honom kunde skött sig lite (läs: mycket!) bättre. 
+ Avsnitt som jag tidigare minns som "tråkiga" gillade jag nu. Typ avsnittet där Meredith dör och hon träffar Denny m.fl. Uppskattade det mycket den här gången. Hello daddy Chandler. 
+ Flera (klassiska) ögonblick när man känner smärtan komma ur skärmen som när Ellis kallar Meredith för ordinary. Ouch. Och när hennes pappa slår henne efter frun dött. Dubbel-ouch. 
 
- URSÄKTA MEN GEORGE ÄR FRUKTANSVÄRD???? Jag gillade ju George innan detta och mindes inte ens hur illa det var men jag kunde knappt titta på honom. Det är en långsam kurva uppåt av awfulness och den peakar när hans pappa är på sjukhus och han skriker åt alla. Aldrig har jag velat se en karaktär bli smacked så gärna. 
- När Cristina täcker för Burkes darrningar. Hatade den storylinen när den kom. Men en positiv sak är att den var mycket mindre utdragen än jag mindes. Allt går fortare faktiskt. 
- Mår dåligt av George och Izzie som romantiskt par. Det måste vara en av seriens absolut sämsta idéer. 
-Och Callie! Stackars Callie. Hon som skulle bli en så cool karaktär senare. I den här säsongen är stackarn bara helt clingy och avis. Hon förtjänar bättre än så. 
 
SÄSONG 4
 
+ Lexi kommer! Vi låtsas helt som att vi inte vet vad som kommer hända henne. :(
+ Mycket mer privatliv på Bailey vilket gör att hon blir mer mänsklig. 
+ Med Burke borta så blir Derek och Sloan faktiskt vänner. Bromance! Insåg inte att det var det som saknades förrän de började prata igen. 
+ Ääääntligen slut på eländet som var George och Izzie och de blir bara vänner igen. George har slutat vara hemsk igen också. 
+ Och med George ut ur bilden så blir Callie också tusen gånger bättre. Nu börjar man känna igen henne. Hennes vänskap med Mark börjar här och det är så fint att se. 
 
- Det kändes så tydligt att Addison och Burke var borta. Jättetomt, speciellt i början.  
- Jag har aldrig varit ett stort fan av Hahn och inte heller denna omgång. Det är något riktigt osympatiskt med henne även om hon blir snäppet bättre i slutet. Snäppet verkligen. 
- Jag älskade angsty Meredith/Derek i säsong två. Men mot slutet på denna säsong så hade de hållit på med sitt velande fram och tillbaka i TVÅ HELA SÄSONGER. Jag började verkligen tröttna på det vid det här laget. 
- Izzie har sååå lite att göra vilket är så tråkigt och lite slöseri av en bra karaktär. 
- I efterhand kan jag se att detta faktiskt var en lite lamare säsong med färre minnesvärda avsnitt och jag blev förvånad över att jag tyckte så. 
 
Ja, ni ser ju. Detta fick jag definitivt inte plats med på instagram. Så jag fortsätter titta på säsong fem nu och så kommer det ett till inlägg med säsong 5-8 nästa gång! 
1 Patricia:

skriven

Allteå det är just DESSA inlägg (självklart de andra inläggen också) som jag saknat med dina uppdateringar!!! Kommer ihåg när jag hittade din blogg för MÅNGA år sedan och blev överlycklig. Håller med dig om exakt allt du säger om Greys. Jag kollade på alla säsonger för 2 månader sen och just säsong 1-5 tyckte jag var utan tvekan bäst. Jag tycker det är tråkigt nu dock, för när alla dör som flugor så tappar man intresset. Man vänjer sig vid nya ansiktet sen dör de också. Jag brukar inte säga såhär om serier jag alltid älskat men jag är "redo" för att de ska avslutas nu. Jag kommer dock se vartenda avsnitt tills dess hehe...

Återigen, älskar dina inlägg!! ❤

Svar: Åhh men tack!!! Din kommentar gjorde mig verkligen så glad! Tycker också såna här inlägg är roliga att skriva. Kan absolut förstå känslan med Greys och att man bara nu vill se det komma i hamn. De haft en imponerande run redan!
seriedrottningen.blogg.se

2 Sabina:

skriven

Finns nog inget avsnitt som berört mig så mycket i en serie som avsnittet med Izzie, Denny och Chasing cars låten. Börjar nästan gråta bara av att höra låten sen dess haha.
Jag är lite efter så hittade Grey's Anatomy 2016 och tittade då igenom allt på ett år :D Underbart var det!

Svar: Alltså ja!! Det måste vara en av serievärldens mest ikoniska scener. Och den låten...får också alla feels av den och kommer nog aldrig kunna koppla den till något annat.
Åh underbart. Grey's gör sig bäst i sträckserie-form!
seriedrottningen.blogg.se

3 Valentina:

skriven

Älskar det här, instagram i all ära men inget som bloggen med dina inlägg

Finn Dandrigde borde vara kvar, men sen så skulle jag inte ha G Callen i NCIS LA. Chris O'Donnell ♥

Önskar fortfarande att de kunde ha lite private practice gänget i GA. såsom de gör med station 19. förstår att PP e avslutad men lite gästinhopp från dom lite då o då skulle va nice

4 Natalie:

skriven

Håller inte med att ingen läkarserie kommer i närheten. Kolla in House. Håller mycket hög klass i alla åtta säsonger.

Kommentera här: